Lokaldialog om samexistens mellan

människor och stora rovdjur.

Projektet genomfördes med stöd från WWF

Om projektet

Rovdjursdialogprojektet genomfördes under tre år med stöd från WWF Sverige och avslutades i maj 2026. Syftet var att utforska och testa olika sätt att skapa dialog på lokal nivå mellan människor som lever nära stora rovdjur och som har olika erfarenheter och perspektiv på rovdjursfrågan.

Under projektet skapades dialoggrupper i Falköping, Söderåsen, Linderödsåsen, Tidaholm, Tiveden och Falun. Sammanlagt genomfördes 45 dialogmöten, utöver ett antal informationsmöten och andra aktiviteter.

I grupperna deltog bland annat lantbrukare, jägare, markägare, naturvårdare, tamdjursägare, representanter för myndigheter, turistnäring och andra lokala aktörer. Vi samarbetade bland annat med Sveriges lantbruksuniversitet, studieförbund och svenska och europeiska organisationer som arbetar med stora rovdjur och naturresurskonflikter.

Vad lärde vi oss?

Projektet visar att lokal dialog är möjlig även i en fråga som präglas av stark polarisering. Deltagare har beskrivit hur samtalen bidragit till större förståelse för andra människors perspektiv, för rovdjursfrågans komplexitet och ibland också för de egna reaktionerna och föreställningarna.

Samtidigt blev det tydligt att dialog inte sker av sig själv. Det krävs lokal förankring, kontinuitet och personer som kan skapa och leda samtal där starka känslor, olika erfarenheter och motsättningar får finnas utan att samtalet övergår i debatt eller konflikt.

En viktig lärdom var också att studieförbund och andra organisationer med lokal närvaro kan spela en viktig roll genom att erbjuda en infrastruktur för sådana samtal.

Dialogledarens roll

När människor möts kring en så laddad fråga behöver deltagarna kunna känna sig trygga nog att tala öppet.

Dialogledarnas uppgift var därför inte att driva en viss ståndpunkt eller få gruppen att komma överens. De skulle skapa förutsättningar för deltagarna att lyssna på varandra, undersöka olika perspektiv och öka sin förståelse för både frågan och varandra.

Projektet visade samtidigt att neutral dialogledning i konfliktfyllda naturresursfrågor kräver både erfarenhet och professionell kompetens.

Från lokala samtal till beslutsfattare

En ambition var att erfarenheter och perspektiv från de lokala grupperna också skulle nå människor som arbetar med rovdjursförvaltning och policy.

Projektet presenterades vid två tillfällen i Sveriges riksdag. Deltagare från viltförvaltningsdelegationer och lokala politiker medverkade i grupperna, och erfarenheter delades med myndigheter, forskare, nationella organisationer och europeiska nätverk.

Dialog behövs - men enstaka projekt räcker inte

En av projektets viktigaste slutsatser är att lokal dialog kan minska konflikt och bidra till ökad förståelse. Men några få dialoggrupper kan inte i sig förändra den starka polarisering som präglar rovdjursfrågan i Sverige.

För att dialog ska få en större och långsiktig betydelse behöver den bli en mer etablerad del av hur vi hanterar komplexa naturresursfrågor. Det kräver lokal infrastruktur, dialogledningskompetens, resurser och stöd från myndigheter och beslutsfattare.

Erfarenheterna från projektet har samlats i vår Guide för lokal dialog i rovdjursfrågan, som också kan vara relevant för andra komplexa frågor där människor behöver kunna leva och samarbeta trots olika perspektiv.

En guide för lokaldialog

En viktig del av projektet har varit att samla de erfarenheter och lärdomar som vuxit fram i arbetet med de lokala dialoggrupperna.

Resultatet är en guide för lokal dialog i rovdjursfrågan. Den beskriver hur man kan skapa och leda samtal mellan människor med olika erfarenheter och perspektiv i frågor där det finns spänning, misstro eller konflikt.

Guiden är framtagen med rovdjursfrågan som utgångspunkt, men många av principerna och arbetssätten är också relevanta för andra komplexa natur- och samhällsfrågor.

Läs mer om guiden och ta del av den här.

Samexistens - en knepig fråga

En utgångspunkt för de lokala dialoggrupperna var frågan om samexistens mellan människor och stora rovdjur. Men ganska snart blev det tydligt att samexistens också handlar om hur människor kan leva tillsammans trots olika erfarenheter, värderingar och uppfattningar – och, i ett vidare perspektiv, om vår relation till naturen.

I grupperna samtalade deltagarna om frågor som oro och rädsla för varg, tillit, landsbygdens framtid, identitet och möjligheten att leva ett gott liv i områden där stora rovdjur finns. Samtalen visade att konflikten kring rovdjur ofta rymmer betydligt mer än själva djuren.

Rovdjursfrågan är starkt polariserad. Kritik, förenklingar, felaktig information och ibland hat och hot förekommer både i sociala och traditionella medier. Mot den bakgrunden blev frågor om samexistens särskilt viktiga: Kan vi förstå varför andra reagerar som de gör? Kan vi bli mer medvetna om vår egen frustration och våra egna föreställningar? Kan människor som tycker mycket olika mötas med respekt utan att behöva bli överens?

Erfarenheterna från projektet visar att det är möjligt.

"Dialog är nyckeln till att bryta ner murarna av missförstånd och misstro som skiljer oss åt."

Barack Obama

Vad är en dialoggrupp?

Rovdjursfrågan är både komplex och polariserad. Polarisering ökar risken för destruktiva konflikter, medan komplexiteten gör att enkla lösningar ofta är otillräckliga och ibland kan skapa nya problem.

Dialoggrupperna skapades som platser där människor som berörs av rovdjur kunde mötas och försöka förstå både frågan och varandras perspektiv. De gav möjlighet till ett annat slags samtal än det som ofta sker i debatter och sociala medier.

Syftet med dialoggrupperna

Deltagarna träffades återkommande under ledning av en oberoende dialogledare. Uppgiften var inte att få deltagarna att tycka lika eller komma fram till en gemensam ståndpunkt.

Dialogen syftade istället till att skapa större förståelse för situationen, för andra människor och deras perspektiv och för den egna inställningen och de egna reaktionerna.

Flera deltagare beskrev hur möjligheten att lyssna till människor med andra erfarenheter gav dem nya perspektiv. Samtalen gjorde inte att oenigheten försvann, men de visade att människor kan tala med varandra respektfullt även när skillnaderna är stora.

Dialoggrupper som studiecirklar

Under projektet utvecklade vi också dialoggrupper i samverkan med studieförbund. Erfarenheterna från bland annat Tidaholm, Söderåsen, Linderödsåsen och Falun visade att studieförbunden kan spela en viktig roll genom sin lokala förankring och sin erfarenhet av att skapa mötesplatser för lärande och samtal.

I Tidaholm samlades exempelvis människor kring erfarenheterna av att varg nyligen hade etablerat sig i närområdet. Gruppen kombinerade dialog med lärande om bland annat lagstiftning, skyddsåtgärder, vargars beteende och relationen mellan människor och stora rovdjur.

Samarbetet med studieförbund blev en av projektets viktigaste lärdomar och pekar på en möjlig infrastruktur för framtida lokal dialog.

Lokal dialog och beslutsfattande

En viktig bakgrund till projektet var insikten att det redan finns forum för rovdjursfrågor på regional och nationell nivå, medan platser där människor kan mötas lokalt ofta saknas.

Lokala dialoggrupper kan inte lösa alla problem i rovdjursförvaltningen och kan inte heller representera alla människors uppfattningar. Däremot kan de bidra med erfarenheter och perspektiv som annars lätt går förlorade.

Under projektet förmedlades erfarenheter från arbetet till bland annat viltförvaltningsdelegationer, myndigheter, nationella organisationer och politiker. Projektet och dess lärdomar presenterades vid två tillfällen i Sveriges riksdag och erfarenheter delades även med europeiska nätverk och organisationer.

En opartisk plats för samtal

Dialogues roll i projektet var att skapa och stödja forum för dialog, inte att företräda någon särskild ståndpunkt i rovdjursfrågan.

Projektet finansierades av WWF Sverige, men dialogledarnas uppgift var att agera opartiskt och skapa förutsättningar för människor med olika perspektiv att komma till tals och bli lyssnade på.

Det visade sig vara både viktigt och krävande. En av projektets lärdomar är att dialogledning i starkt polariserade frågor kräver erfarenhet, kontinuitet och förmåga att hantera både komplexitet och spänning.

Med stöd från WWF

Rovdjursdialogprojektet möjliggjordes genom stöd från WWF Sverige. Under de tre projektåren skapades dialoggrupper på sex platser i Sverige och sammanlagt genomfördes 45 dialogmöten.

Projektet gav oss möjlighet att pröva olika former för lokal dialog, utveckla dialogledarnas kompetens och samla erfarenheter som nu kan användas även utanför rovdjursfrågan.

En viktig slutsats är att lokal dialog kan bidra till ökad förståelse och minskad konflikt. Men om den ska få betydelse i större skala behöver den bli mer än enstaka projekt – det behövs långsiktiga strukturer och lokala platser där människor kan mötas även när frågorna är svåra.