Jag har länge ställt mig frågan: vad är det som gör att vissa samtal känns konstruktiv, inspirerande, och energigivande. Varför blir vissa samtal repetitiva och tråkiga medan andra skapar lärande och leder till transformation? Jag minns så väl hur min entusiasm om att inleda dialog om rovdjurskonflikter möttes av en kollektiv suck av det Nationella Rovdjursrådet. ”Vi har pratat om samma sak i 20 år och det har inte lett någonvart”, var deras svar. Varför finns det en ”dialogtrötthet” och skepsis mot det vi kallar för dialog? Och hur kommer det sig att några beskriver dialog som flummig och meningslös?

Mitt svar är att vi använder ordet dialog slarvigt för att beskriva många olika typer av samtal samt att vi inte har förstått vad som behövs för att skapa ett rum eller utrymme där dialog blir en transformativ och omvälvande kraft.

Jag har förmånen att vara med i en forskningsgrupp från Göteborgs Universitet som fokuserar på frågor om gränsrum (engelska: boundary spaces) i en urban kontext. Gruppens intresse är delvis forum för dialog mellan olika samhällsaktörer och delvis hur vi utformar och faciliterar lärande dialog.

Ett dialogiskt rum är ett utrymme där dialog växer fram och frodas. Ett sådant rum är främst osynligt – eller systemiskt – i bemärkelsen att det handlar om en attityd, ett förhållningssätt, en mer eller mindre synlig struktur för samtal. Det osynliga påverkas såklart av det fysiska, synliga rummet.

Tänk dig ett frö. Innan den sätts i jord sker inget. Sen beror det på jordens kvalitet om frön gror och växer till en planta som bär frukt. Det beror såklart också på andra faktorer som vatten, temperatur och ljus. Metaforen kan hjälpa oss utröna det som behövs för att skapa och upprätthålla ett dialogiskt rum. Föreställer dig att du ska odla något som i vanligt fall inte växer i ett visst klimat – en tropiskt växt eller chiliplanta[*] i Nordens kalla klimat. Liknelsen är inte helt fel för dialog i vårt polariserade samhällsklimat just nu.

Här är några förutsättningar för ett dialogiskt rum – ett utrymme där en transformativ dialog gro och växa:

  • Behållaren – tydliga ramar
    För att odla en växt i ett ovänligt klimat behövs en behållare – en plantlåda eller kruka. Den ska placeras någonstans samt vara rätt form och storlek för växten. Så är det med dialog också. Där dialog inte sker naturligt behöver vi skapa en behållare genom att sätta tydliga ramar för samtalet. Varför ska vi prata? Vad ska vi prata om? Vilka bör vara med? Var kommer samtalet ske? Alla dessa frågor bör ställas redan i planeringsfasen.
  • Jorden – struktur
    Olika växter behöver olika typer av jord. Morötter behöver till exempel sandig jord medan äppleträd trivs bättre i mullrik jord. Så kan olika dialoger behöva designas olika beroende på dialogen som ska ske. Till exempel behöver en dialog inom eller mellan myndigheter bli mer strukturerad och formell medan dialog mellan myndigheter och allmänheten vara mer informell. Precis som det finns oändligt många växttyper och minst sex olika typer av jord, är det svårt att ange en ”ideal struktur” för all dialog (se sista förutsättning – kunnig odlare-dialogledare)
  • Skydd – Trygghet
    Chiliplantor plågas av bladlös och tulpaner äts upp av rådjur. Om inte dessa växter kan skyddas är alla försök att odla dem lönlösa och frustrerande. Rummet för dialog behöver på samma sätt vara en trygg plats. Om deltagare riskerar skadas, kommer det inte bli dialog. Och vi menar inte nödvändigtvis fysisk skada (även om en i vissa fall bör tänka på det också) men snarare psykologisk skada som sker genom påhopp, härskarteknik och andra former av psykologiskt våld och aggression. Frågan för en dialogledare är hur man skapar ett tryggt utrymme för dialog.
  • Rätt temperatur – tempo
    Bönor växer först när temperaturen i jorden uppnår en viss temperatur. Chiliplantor trivs inte när temperaturen är under 12 grader. Om dialogen ”hettar till” och samtalet präglas av starka känslor och hårda ord, måste tempot saktas ner. Notera att det inte handlar här om att begränsa starka känslor, riktade kommentarer och hårda ord men snarare att sänka samtalets tempo. Ett av de främsta råd vi ger samtalsledare: när det hettar till, sänk tempot.
  • Vatten – öppenhet och tillit
    Alla växter behöver vatten. Många växter kan klara sig i vatten utan jord men utan vatten eller fukt kan de inte växa. Öppenhet krävs för att det blir dialog. Du kan informera, konsultera, diskutera och debattera utan att det finns öppenhet hos den andre. Det som särskiljer dialog från andra samtalsformer är att deltagare är beredda att öppna upp sig för andras perspektiv. Det betyder inte att de behöver ändra sitt perspektiv, men snarare att de försöker förstå andras ståndpunkter. Öppenhet betyder dessutom att de som deltar i dialog delar med sig av sina tankar och känslor – även visa sårbarhet inför den andre.
  • En kunnig odlare – dialogledning
    Att veta allt som nämns ovan och justerar till exempel mängden av vatten eller temperatur och välja rätt jord eller justerar dess sammanställning kräver kunskap och erfarenhet. En del kan man lära sig från andra som skriver eller berättar, men en del krävs fingertoppkänslan (eller er det gröna fingrar?): erfarenhet, intuition, observationsförmåga och lyhördhet (eller mycket tur). Dialog kommer inte att frodas om inte dialogledaren (den som leder och designar dialogprocesser och den som faciliterar samtal) fattar rätt beslut i planeringsfasen och under processens gång.

Små groddar behöver ofta mer omsorg och andra jordtyper än fullvuxna plantor. Dialog utvecklas också över tid. I början krävs mycket från dialogledarna och sedan kan den sakta göra mindre. Det som en facilitator bör sträva efter är att gruppen reglerar sig själv och inte behöver någon utomstående att facilitera. Det är dialogens långsiktiga mål: att göra grupper självfaciliterande och mindre beroende av någon extern person som håller i samtal. Det beror såklart på gruppens förmåga att lära vad som krävs och – precis som en odlare – behöver den som leder dialogen även skapa förutsättningar för övergången från en intervenerande facilitering till att frigöra gruppen från extern facilitering.

Att skapa utrymme för dialog som bär frukt är inte en enkel utmaning. Det är visst många som tror på snabba lösningar. (Det gör även dem som odlar mycket av det vi äter). Vi bör dock ställa oss frågan om dialogens långsiktiga resultat. Att snabba på processen för att leda till resultat som är tillfredställande (för vårt ego) på kort sikt men som vissnar lika snabbt eller ställer till med problem längre fram. Syftet med att skapa dialogiska rum bör vara att skapa långsiktiga förändringar – inte bara i konkreta resultat som uppnås men i sättet människor förhåller sig till varandra. Ett hållbart samhälle, hållbara organisationer, robusta grupper och sunda individer bör vara dialogens resultat om vi lyckas skapa rum där sann dialog blir mer än engångsföreteelse men snarare ett institutionaliserat sätt att tänka och agera.

Bernard le Roux
Mars 2023

 

[*] Jag älskar chili och försöker ihärdigt att odla mina egna chilis under den korta sommaren i Sverige.